The Other Architect

Härom veckan hade jag nöjet att delta på konferensen Agila Sverige 2011. Inslagen på konferensen var sk Open Space-sessioner samt något som kallas “blixttal”, vilket innebär korta anföranden om 10 minuter av föredragshållaren. Ett av dessa föredrag, som särskilt väckte min uppmärksamhet, hölls av Ulrika Park under rubriken “The Others”.

“The Others” var en grupp människor som återfanns i TV-serien “Lost”, om någon nu kommer ihåg den. Det var en sådan där evighetsserie av såpakaraktär där förvecklingarna bara blir värre och värre för varje avsnitt. Huvudpersonerna var ett gäng skeppsbrutna på en öde ö efter en flygolycka. Nånstans i säsong X av denna serie upptäcktes att det fanns en grupp inneboende på ön. Dessa gick alltså under benämningen “The Others”, eller ännu värre “The Hostiles”. “The Others” hade som huvuduppgift att till varje pris försvara denna öde ö mot inkräktare och andra yttre hot.

Enterprise Architecture Council?

Metaforen “The Others” syftar alltså på arkitekter, projektledare eller andra utomjordiska varelser som inte upplevt “välsignelsen” att få ingå i ett agilt team. Poängen i anförandet var att alla agila förespråkare har ett ansvar att få med dessa avvikande yrkeskategorier i gemenskapen. En anekdot var att hon (Ulrika) gick och knackade på dörren hos en arkitekt (arkitekter har egna arbetsrum) för att fråga om han kunde hjälpa till med informationsmodellering under en workshop för ett visst projekt. Det visade sig att det kunde han. Ett lovvärt initiativ av Ulrika att knyta denna kontakt med arkitekten ifråga. Men har vi inte som arkitekter också ett ansvar att bjuda upp till denna dans?

Arkitekten som en introvert person med sin huvudsakliga uppgift att lägga ut vägspärrar för verksamhetsutveckling utgör ju förstås nidbilden av en arkitekt. Vi har under senare år kommit ganska långt med att tvätta bort stämpeln av denna nidbild. Det finns idag ingen rollbeskrivning för någon arkitekt som antyder detta, eller arkitektutbildning som skulle förespråka något sådant. Men om vi fortfarande delvis uppfattas på detta vis av vår omgivning har vi kanske ännu en bit kvar i vår mission?

Nu är det ju långt ifrån något självandamål att vara alla agila förespråkare till lags. Däremot är ett av våra viktigaste mål att tjäna verksamheten som sådan. Och också att göra det ur ett “bottom-up” perspektiv, såväl som ett “top-down”.

Vem är du i bilden ovan? Eller har du ställt dörren på glänt gentemot verksamheten?….

/Anders Larsson